Jag har haft flimmer i 12 år. Är elkonverterad mellan 10-15 ggr. Senast 3/7 2010. 2006 fick jag Tambocor 100mg och en halv Bisoprolol. Flimret har kommit då och då men har inte varat över tolv timmar. Från januari 2010 till mitten av mars hade jag 9 flimmer. Alla gick tillbaka till normal sinusrytm utan konvertering. En läkare rådde mig att ta en sömntablett (Zolpediem) på kvällen för att sova ordentligt när jag hade flimmer. Det hjälpte faktiskt. I mars fick jag kontakt med en arytmispecialist och hon avrådde å det bestämdaste. Jag har inte följts upp av hjärtläkare sedan jag fick Tambocoren. När jag varit på akuten och flimret slutat har jag åkt hem, tills nästa gång. Väntar nu på besökstid hos arytmiläkaren, men nu är det ju semestrar. Har bett på akuten att de skulle remittera mig för ablation men jag får bara svaret att ablation är inte så säkert och är ett allvarligt ingrepp. Nu börjar jag bli trött på att aldrig vara lugn utan att oroa mig för att få flimmer. Jag medicinerar också med Waran sedan mars i år. Skulle vilja veta varför läkarna är så emot ablation.
Svar
När ett förmaksflimmer ger uttalade symtom, där behandling med antiarytmiska läkemedel inte har tillräcklig effekt eller som ger intolerabla biverkningar, då är det dags att diskutera behandlingsalternativet ablation. Att leva med förmaksflimmer kan i sig innebära risker (blodproppsbildning) och en ablationsbehandling kan också innebära risker. Ablation är ett behandlingsalternativ för att kunna bli botad från förmaksflimmer, en behandling som hos ett antal patienter kan behöva utföras mer än en gång för tillfredsställande resultat. Det är viktigt att få diskutera för- och nackdelar, d.v.s. risker, med olika behandlingsalternativ med en hjärtspecialist som är väl insatt i behandlingsmetoden med ablation.