Jag är en man på 41 år och har sedan tidiga tonåren haft plötslig hjärtrusning och dubbelslag till och från och mer eller mindre men som yngre inte brydde mig över då. Ju äldre jag blivit har jag mer grubblat var det beror på, och av en händelse hittade jag Er sida, gissa hur befriande det var att se andra beskriva exakt de symptom jag har haft! För mig är det att det kommer helt utan förvarning, oavsett allmäntillstånd. Under vila sällan, men under häftig rörelse oftare. Som att trycka på en knapp och hjärtat rusar och fladdrar, lika plötsligt som det kommer, avtar rusningen på ett slag och allt blir normalt. Vi ett tillfälle(10 år sedan)uppsökte jag sjukhus för symptomen, till saken hör att jag hade nån form av livskris då samtidigt. Man gjorde 24timmars EKG och ultraljud på hjärtat utan att hitta några fel, tvärtom, allt såg bra ut! Men ingen läkare tog upp någonting om bla förmaksflimmmer, som jag förstår inte syns om man inte har en attack under undersökningen? Läkarna förde in diskussionen på bakomliggande stress. Jag orkade då inte gå in på att jag haft detta sedan puberteten, och att jag själv inte kopplade det till stress, så den dåliga dialogen med läkaren låg ju mycket hos mig. Men jag har tillräckligt med livserfarenhet att känna skillnad på en stressattack och en rusning/flimmer. Efter tagit del av Er sida, tycker jag att jag har fått många frågor besvarade, vilket känns mycket bra, trots att jag inte har diagnosen bekräftad av läkare. Också skönt att läsa att symptom som detta inte alls behöver bero på psykiska orsaker. Men min fråga är dock om hur mycket påverkar den stresskänsla(speciellt under en situation då det är minst olämpligt att få rusning/flimmer) man får precis under attacken? Alltså, är det hönan eller/och ägget? Jag har märkt att när man är i ett stabilt alläntillstånd mycket bättre hanterar hjärtrusningen/flimmer, men däremot om man är under/varit under stress under en längre tid, reagerar mycket kraftigare och symptomen blir då också mycket kraftigare och det tar oftast längre tid att få det att släppa. Jag har inte kartlagt mina attacker, men det kan gå upp till halvåret emellan attackerna, ibland kan det komma inom två veckor. Ett snitt skulle jag säga att jag får det 1-4ggr kvartalet. En attack kan sitta i mellan två minuter till två timmar.(Dubbelslag kommer och går, men inget som stör mig). Hur kan andningen påverka detta, kan andingen utlösa attack om man andas ”fel”? När jag får attack, försöker jag häva det med djupa andetag och sätta mig ner. Jag har märkt att jag har en tendens att ”glömma” andas när jag är koncentrerad eller taggad, eller uppe i varv på annat sätt.Det är oftast då jag får en attack. Köra bil har jag märkt kan få det att släppa faktiskt…Kanske kommer man in i ”rätt” andningsrytm..? Finns det några knep för hur man kan häva en attack?
Svar
Beskrivningen passar bra ihop med attackvis hjärtrusning av någon form utöver återkommande extraslag, som är något annat. Det finns några olika former av hjärtklappning, som kan tänkas vara orsak där förmaksflimmer kanske inte är den mest troliga orsaken. (en gissning (!) skulle snarare vara s.k. fokal förmakstakykardi, en snabb, ibland ojämn hjärtrusning utlöst från någon punkt i något av förmaken). Det vore naturligtvis värdefullt att få en klar diagnos, vilket borde kunna uppnås om man använder någon form av långtids EKG-registrering, något att ta upp med läkare på hemorten. Knep för att häva en attack är mycket individuellt men för vissa fungerar det att krysta hårt, försöka utlösa en kräkreflex eller att doppa ansiktet i kallt vatten (!)