Min mormor fick förmaksflimmer i 50 års åldern hon fick ingen behandling utan fick vid 80 år en stroke, även min mor fick flimmer i 50 års åldern först paroxysmalt sedan kroniskt och har nu levt med det i 35 år. Min bror fick kroniskt flimmer i 45 års åldern och han jobbar och har ett relativt normalt liv bara han inte stressar. Jag fick paroxsysmalt flimmer då jag var 43 år och har nu haft det i 10 år. Jag äter Tambocor 100 mg 1×2, Atenolol 25 mg 1×1 samt Waran och Levaxin, enligt dygns-EKG så har jag 30-40 korta anfall per natt. Jag märker själv när jag vaknar om jag har haft flimmeranfall för då är jag oftast väldigt trött. När mitt flimmer började så hade jag flimmer ca 5 dagar i månaden men mycket hårda attacker, sedan blev det 10 dagar i månaden och nu har jag ca 20-25 dagar i månaden. Efter att jag bytt från Emconcor till Atenolol så tycker jag att mina flimmerattacker är lugnare även om dom håller i sig från 1-3 dygn, förut hade jag korta anfall nu har dom blivit längre.Jag märker att mitt flimmer blir värre om jag stressar och om jag blir hungrig och inte äter regelbundet jag är även matallergiker och har även nedsatt sköldkörtelfunktion. Efter samtal med läkare så fick jag själv avgöra om jag ville att dom skulle göra en ablation, men jag har 60% chans till att den lyckas, ev. måste ablationen göras på nytt efter en tid. Nu undrar jag om mitt flimmer kommer att övergå i kroniskt och bli som min mor och bror har det att jag kan leva ett någorlunda normalt liv trots flimret eller fortsätter mitt flimmer som förut och jag bör göra en ablation. Jag opererade bort min livmoder -93 och märker av 1 vecka i månaden då jag har jobbigare flimmerattacker och svettningar och har funderat på om flimret blir lugnare då jag inte har övergångsbesvär längre. Har försökt med hormonpreparat men om jag tar dom så får jag ett ihållande flimmer istället. Som du kanske förstår så är jag rädd för att göra ablationen då jag har hört så mycket negativt om den men vad skulle du råda mig till att göra? Kan jag försöka få min doktor att byta medicin?
Svar
Den vanligaste utvecklingen av paroxysmalt flimmer är att attackerna kommer allt oftare och sitter i allt längre tills dess att flimret blir ihållande. Denna utveckling stämmer också överrens med den bild du själv ger av ditt flimmer. Paroxysmalt (återkommande) flimmer ger oftare besvärligare symtom än ihållande flimmer. Kanske beror det på att kroppen aldrig hinner vänja sig fullt ut när flimret hela tiden kommer och går. Kanske blir det lättare om flimret pågår hela tiden… Såvitt jag kan se så uppfyller du kriterierna för att genomgå en så kallad lungvensisolering. Lyckandefrekvensen på 60 % som du anger för detta ingrepp tycker jag är låg, men det kanske är aktuella siffror för det sjukhus du tillhör. Det kan röra sig om flera ingrepp, då den elektriska förbindelsen mellan förmaksmuskulaturen och lungvenerna ofta återkommer efter ett enstaka ingrepp. Ingreppet medför risker, men det gör även flimret i sig liksom Tambocormedicineringen du nu tar. Det vi vet idag är att lungvensisolering förbättrar livskvaliteten för de flesta patienter som genomgår denna behandling, och den är mer effektiv än antiarytmiska läkemedel (exempelvis Tambocor) att erhålla symtomfrihet från flimmer. Du bör inte vänta för länge med beslut, då väntetider för att få en lungvensisolering är lång vid samtliga sjukhus i landet och då lyckandefrekvensen minskar om flimret övergår från att vara paroxysmalt till att bli ihållande. Helt avgörande för ditt beslut är graden av besvär ditt flimmer ger dig. Om flimret ger dig dålig livskvalitet är kanske en lungvensisolering en chans värd att ta? Du får diskutera dessa olika aspekter med din behandlande läkare och tillsammans komma fram till den åtgärd som är bäst för dig.