Behandlingsstrategi med läkemedel vid förmaksflimmer:
– Att bibehålla normal rytm (sinusrytm) och alltså försöka förhindra förmaksflimmer. Exempel på läkemedel: Sotalol, Tambocor, Rytmonorm, Durbis, Multaq och Cordarone®.
Dessa läkemedel kan ofta helt eller delvis förhindra förmaksflimmerattacker men måste provas ut individuellt – ofta inneliggande med rytmövervakning på avdelning.
– Att reglera hjärtats puls vid ihållande förmaksflimmer för att sänka pulsen och därmed få hjärtat att pumpa mer effektivt och förhindra att hjärtat tröttas ut och drabbas av hjärtsvikt. Exempel på läkemedel: Seloken®, Atenolol, Emconcor®, Verapamil, Isoptin®.
– Att förhindra uppkomst av blodpropp genom blodproppsförebyggande behandling. Det mest effektiva är antikoagulantia där det idag finns två olika möjligheter till god behandling. Waran som funnits länge, samt Pradaxa som nyligen blivit godkänd som behandling för att förhindra stroke. Andra behandlingar som ibland används men inte har lika god skyddseffekt i detta sammanhang är t ex acetylsalicylsyra (ex trombyl, albyl).
Biverkningar kan förekomma
Generellt sett brukar man uppskatta att var 20:e patient får en biverkan som föranleder åtgärd. Biverkningar är oftast övergående när man slutar med läkemedlet. Läkemedel som används vid behandling av patienter med förmaksflimmer kan bl a leda till ökad trötthet, långsam puls, kalla händer och fötter, svullna fötter, förstoppning och det som rapporteras mest är magbesvär och hudutslag.
Det är viktigt att tänka på att vissa mediciner, framför allt de som är rytmstabiliserande, kan ha andra biverkningar, dels i form av påverkan på andra organ i kroppen, dels i form av ökad risk för mer allvarliga störningar av hjärtats rytm. Oftast är detta inte kopplat till speciella symtom men motiverar en noggrann kontroll och uppföljning när du behandlas med dessa läkemedel. Därför är det viktigt att en läkare med kardiologisk bakgrund sköter behandlingen.
PDF för utskrift om: