Fråga: För fyra år sedan, vid 69 års ålder, fick jag diagnosen förmaksflimmer.
Efter förberedelser med varanbehandling elkonverterades jag första gången i januari år 2008. Under en treårsperiod därefter kom flimret tillbaka tre ggr med varierande intervall (från tre till 12 månader)och ytterligare tre konverteringar genomfördes. Efter den fjärde konverteringen i början av 2011 har flimret hållits borta med hjälp av medicinering: först med Cordarone i nästan ett år(fick avbrytas pga sköldkörtelpåverkan)och numera Multaq.
Eftersom Multaq ger biverkningar med yrsel, trötthet och framförallt mag/tarmproblem vill jag avbryta behandlingen. Att återfå flimret är en mardröm, eftersom orken sätts ner och mitt behov av löpträning är stort. Min enda chans att få ett drägligt liv är därför ablation eller minimaze.
Frågor:
- Fungerar kateterablation i min situation. Sannolikhet för framgång?
- Är minimaze en bättre lösning?
- Är min ålder, 73 år, ett hinder trots bra fysik och regelbunden
konditionsträning?

Svar: Kateterablation kan mycket väl vara en framkomlig väg. Förutsättningen för varaktig frihet från förmaksflimmer utan samtidig behandling med läkemedel för hjärtrytmen är i det enskilda fallet lite svårt att uttala sig om men en konservativ värdering skulle vara 60-70 % chans att lyckas men man skall räkna med att c:a var 3:e patient får göra två ingrepp.